Att göra uppkopplad välfärdsteknik enklare att förstå, ta till sig och leva med.

IRIS är ett välfärdstekniskt initiativ som syftar till att skapa ökad trygghet, självständighet och livskvalitet för äldre personer innan kommunala insatser blir nödvändiga. Produkten består av en trygghetsklocka med fallfunktion, positionering och hälsorelaterade funktioner, samt en mobilapp där anhöriga och användare kan följa status, få påminnelser och hantera inställningar.

Bakgrunden är ett tydligt samhällsproblem: en växande äldre befolkning behöver mer stöd samtidigt som resurserna blir färre. I takt med att familjer i allt större utsträckning bor utspridda geografiskt uppstår också en ny typ av vardagsoro, att ha en äldre förälder som bor långt bort kan skapa stress och en känsla av att inte kunna finnas där när det verkligen behövs. IRIS ska minska den oron genom trygghet och struktur, långt innan hemtjänst eller särskilt boende blir aktuellt. I ett senare steg ska IRIS även kopplas till en extern trygghetscentral, ett extra skyddsnät för användare som saknar anhöriga eller vill ha ytterligare trygghet dygnet runt.

Jag klev in i IRIS-projektet strax efter att företaget tagit emot den nya hårdvaran, klockorna. Det fanns redan en tydlig riktning, en etablerad grafisk profil, genomförd research och en färdig hemsida, medan en webbshop höll på att utvecklas parallellt. Projektet genomfördes av Digalog och Digital Dimension Sverige AB och var en del av ett innovationsprojekt finansierat av Vinnova i samarbete med Vingåkers kommun.

Min initiala roll handlade främst om att stötta uppstarten av testgrupper i Vingåker, genomföra användarintervjuer och bidra i arbetet med appdesign. Uppdraget växte ganska snabbt, och jag fick arbeta bredare och mer praktiskt än väntat, med allt från onboardingflöden och designstruktur till kommunikation, testuppföljning och material som skulle fungera i verkliga sammanhang. Produktdesign beskriver nog bättre vad jag fick vara med och bidra till, inte bara UX och UI.

Det som fanns till en början kring appdesignen var en idé och några low-fi-wireframes. För att underlätta både för oss själva och utvecklarna tog vi fram en prioriteringsordning för vad som minst behövde finnas på plats för att pilottesterna skulle bli så givande som möjligt.

Under de åtta veckor jag var på plats gick vi från oslipad hårdvara, ett appkoncept, en grafisk profil och en hemsida till: en fungerande app i både App Store och Google Play, ett designsystem med komponentbibliotek och en style guide som möjliggjorde fortsatt utveckling, klockor med kinesiskt UI och överflödiga menyer omarbetade till ett svenskt UI skalat ner till det mest nödvändiga, samt en framtagen kom igång-guide för klockan och onboardingflöden för både iOS- och Android-apparna.

Utöver research och appdesign behövde vi ta fram tydligt stödmaterial för de äldre användare som skulle delta i pilottesterna. Eftersom målgruppen till stor del bestod av seniorer krävdes extra fokus på läsbarhet, kontrast, textstorlek och visuella steg som gick att följa utan tidigare teknisk vana.

Inför pilottesterna var jag med och tog fram formulär riktade till både testpersoner och deras anhöriga, för att förstå vilka funktioner som upplevdes som mest värdefulla, vilka frågor som fanns och vilken oro tekniken eventuellt väckte. Jag deltog även i tre resor till Vingåker där jag fick möta testdeltagarna och se lösningen användas i sitt faktiska sammanhang.

När LIA-perioden närmade sig sitt slut var pilottesterna i full gång och onboardingflödet för både app och klocka var klart. Utöver appdesignen omfattade resultatet fysiska manualer och filmer som användes i kommunikation och marknadsföring.

Resultatet efter åtta veckor var en lanserad app i App Store och Google Play, ett designsystem som teamet kunde fortsätta bygga vidare på, ett omarbetat och kraftigt förenklat gränssnitt på klockan, samt kompletta onboardingflöden och fysiska manualer redo för pilottester med seniorer i Vingåker. Formulären till testpersoner och anhöriga gav en tydlig bild av varför projektet är viktigt och vilken konkret skillnad lösningen kan göra för trygghet, både på individnivå och i ett större samhällsperspektiv.

Min första LIA-period var en crash course i hur produktutveckling faktiskt ser ut när man bygger något som ska ut i verkligheten. Att få vara med och utveckla Care by Iris var inte bara lärorikt, det var genuint spännande eftersom jag fick kliva in i så många olika delar av processen och se hur allt hänger ihop.

Det jag tar med mig mest: hur mycket detaljer spelar roll när målgruppen är seniorer, språk, kontrast, textstorlek, tydlighet och tempo i både tal och skrift kan vara avgörande för att något ska fungera. Värdet av att träffa användare på riktigt: besöken i Vingåker gav mer insikter än vad gissningar, AI eller efterforskning någonsin kunnat ge, och det var nyttigt att behöva justera efter verkliga behov snarare än bara designlogik. Att design alltid är en del av ett större system, med samarbeten och kompromisser mellan design, utveckling och projektledning där prioritering, dokumentation och samsyn är avgörande. Och att "good enough" ibland är rätt: i en pilot och ett litet team handlar det ofta om att lösa rätt problem i rätt ordning, även om allt inte hinner bli pixelperfekt.